Peter: "Kev är en sån chick magnet"
Jag: "Hahaha, kycklingmanet!"
Peter: "MANET!??! HAHAHAHAHAA"

Otto: "Jeans är gott." 

Jag: "Okej?"
Otto: "Ris menade jag. RIS!!"

 

Liten flicka på bussen: "Jag vill bli polis för de kan inte bli skjutna!"

Trots huvudvärk from hell gick redovisningen idag riktigt bra, tror att jag har den glada busschauffören i morse att tacka alltså! Han fick mig nämligen på lite bättre humör genom att först vänta på mig när jag kom springande i höstovädret och sen faktiskt hälsa INNAN jag hälsade på honom!! Trodde nästan att jag drömde. 

 

Han: "TJENAMORS!"
Jag: "HEEJ!"
Han: "Är du ute och motionerar idag?"

Jag: "Haha, jaa!"

 

Tänk om alla busschaufförer kunde vara sådär trevliga. Andra brukar ju mer köra på den här filosofin: 

 

Jag berättade värsta historian för Otto nyss. 

 

Jag: "Blablablaablabla."

Han: "Oh well."

Jag: "Eeeeh..."
Han: "OJ! Vet inte varför jag pratade på engelska där."

 

 

Var nyss ute på ett litet äventyr. "Woooow, berätta mer!" tänker ni nu. Jo alltså, jag hade just varit hos en klasskamrat och gjort grupparbete (ja, på en söndag) (fråga inte) när äventyret påbörjades. Intet ont anande stod jag och väntade på bussen när ett par oooootroligt coola killar ställde sig bredvid mig. 

 

Kille1: "Du bruden!" 
Jag: "Mh?"
Kille1: "Ska du med bussen eller?"

Jag: "Mh?"
Kille1: "Har den gått än?"
Jag: "Eeeeh... det hoppas jag inte?"
Kille1: "Har du ett extra busskort?"
Jag: "Eh. Nej?"
Kille1: "Har du pojkvän?"
Jag: "Ja."

Därefter vände sig killarna om, skrattade lite, slogs en stund, och sa "mannen" minst tjugo gånger innan bussen sen äääääääntligen kom. Den ena killen höll busskortet mot läsaren som pep och lös rött. 

 

Kille1: "Oj!"
Busschauffören: "Äh, hoppa på ändå."

Vid den här tidpunkten vänder sig kille1 om mot mig, flinar ungefär som jag föreställer mig att en orangutang skulle flina om den hade en banan och jag inte hade det, och gick på.

 

Vi hade dessvärre inte åkt många hållplatser förrän bussen dog. Eller alltså inte motorn, men stoppknapparna, ljuset och framförallt dörrarna. Så där satt vi. Just snyggt. Fast på en buss med ett par stora dioter. Precis som jag hade föreställt mig mina drömmars kväll liksom. Vi satt där i något som kändes som en eeeeeeeeeeeeeevighet innan busschauffören bestämde sig för att utnyttja nödöppnaren och släppa oss alla fria. Aaah. 

 

 

Eller just det. Mina byxor sprack också. 

 

Det är inte min dag idag. 

 

1. Morgonen började i kalabalik när jag insåg att jag bara hade en kvart på mig att hitta kläder, äta frukost och fixa håret (som egentligen var i stort behov av en dusch)

2. Det visade sig att studievägledaren som jag hade bokat in ett samtal hos inte hade ett eget kontor, vilket innebar att vi höll vårt djupa samtal mitt bland alla studerande studenter i cafeterian

3. Brände mig ordentligt på ett stekjärn

4. Fick mitt brandalarm att börja tjuta

5. Tog bussen åt fel håll och fick åka i 45 minuter istället för 15

6. Tryckte på stoppknappen vid fel hållplats

 

I samband med den sista punkten reste sig killen som satt på sätet bredvid mig upp.

Jag: "Du behöver inte resa dig, jag råkade trycka på fel hållplats, hehe.."
Han: "Alltså.. jag ska av här."
Jag: "Aha, haha, ja, då kan du väl få lov att resa dig då!"
Han: "Hehe, mmh.."

 

Vad hittar ni på klockan halv elva en onsdag? Själv tittar jag på fina mönster, något ska man ju göra liksom.

 

På tal om mönster så mötte jag min granne i korridoren innan när jag kom hem från Mikael (jag hade i princip gått från sängen rakt ut till tåget vid åttatiden) (hoppades i mitt stilla sinne att jag inte skulle träffa någon på hela vägen från Helsingborg till Malmö, gick sådär) (försökte istället intala mig att jag nog inte alls såg särskilt nyvaknad ut), han hade på sig mjukiskläder och var blöt i håret. "Hej" sa han. "Gomorron" sa jag. "Känns bra att vi ser lika pigga ut idag" sa han. "Verkligen" sa jag.

 

Sen skyndade jag mig till min lägenhet.

 

Det var längesen jag fick en så fin komplimang som när jag var ute och joggade idag, rundade ett hörn och höll på att springa in i en dam som kom promenerande från andra hållet.  

 

Damen: "Åh gud! Jag trodde att du var ett rådjur!"

 

 

Mamma håller på att förbereda en djupfryst kyckling i köket inför grillning.

 

Mamma: "WIIP WIIP WIIIIP!"
Jag: "Eeeeh.. vad betydde det där?"
Mamma: "Det var kycklingen som pratade!"

Man bah "oooookej mamma...."

 

Kommer in i vardagsrummet och ser hur pappa har vänt fåtöljen 180 grader och sitter och tittar in i väggen.

Jag: "Pappa, vad GÖR du?!"
Pappa: "Lyssnar på mina högtalare."
Jag: "O.. kej......"

Jag: "Hej, jag heter Elin och ringer för att jag behöver hjälp med drivrutinerna till min dator."
I andra änden: "Nämen heeeeeej! Vi pratade ju igår! :DDDDD Jimmie här!"

Känns inte som något positivt att bli igenkänd hos Dells support?

"Vilka härliga sommarben du har Elin!"
".. Tack?"

 

 

Det ringde från Halmstad högskola idag.

 

Tjej: "Hej! Jag ringer från Halmstad högskola, jag ser här att du har kommit in på vårt webbdesignprogram som jag också läser och vill därför berätta lite för dig om programmet och skolan."
Jag: "Heej! Jag har tyvärr bestämt mig för att tacka nej till platsen.. men.."

Tjej: "Va? Varför det?"
Jag: "Ja alltså, jag läser redan ett program i grafisk design på Malmö högskola. Egentligen sökte jag bara ert program eftersom att jag var osäker på om jag ville läsa vidare i Malmö och ville ha möjlighet att tänka på det över sommaren. Men du får gärna berätta lite om ert program ändå, jag är nyfiken!"

Tjej: "Haha, jaså, ja, jag kan berätta lite! *babblar en massa om kurser och lärare och blabla* Men jahaja, så du läser grafisk design? Det låter spännande! Alltså jag vet inte om jag får fråga egentligen eftersom att jag får betalt för att ringa till dig meeeeeneeeeee... kan du inte berätta lite om ditt program?"
Jag: "Hahaha, jo, visst!"

Har en känsla av att det snarare var jag som värvade en student under det där samtalet än tvärt om.......

Gick ensam och krattade idag och var helt i mina egna tankar när en äldre man plötsligt sa "hej" bakom mig. Tror att jag hoppade minst tre meter rakt upp i luften.

Jag: "Oj, vad rädd jag blev!"
Han: "Skrämde jag dig?"
Jag: "Haha, ja.."
Han: "Höhö, jag gjorde vad jag kunde för att du skulle bli rädd! Smög mig fram.."
Jag: "Hehe, jaså...."

 

Sen gick han. Trevligt att äldre herrar som går på kyrkogården också kan roa sig, menar jag.

 

Mamma: Vad tjock din arm ser ut på den bilden!
Jag: Tack?

Idag stod jag och krattade i godan ro när en äldre herre kom fram till mig.

Han: "Ursäkta, har du en liten spade som jag kan få låna?"
Jag: "Nej, tyvärr.."
Han (förnärmat): "Nähä, varför inte?"
Jag: "Heh, alltså... jag har ingen spade."
Han: "Aha.."

Såhär ser det i övrigt ut där jag arbetar! Erkänn att ni blir lite avundsjuka över att jag får tillbringa heeeela min dag där?